Torsdagsspekulatonen 3

Idag ska vi prata om medvetandet. Dess orsaker, konsekvenser och natur. För idag tänkte jag titta på spekulationer om Artificiell Intelligens (A.I).

Många forskare är idag upptagna med att spekulera och experimentera i skapandet av en artificiell intelligens, och många påstår, att om och när man lyckas med detta kommer det mänskliga medvetandets i botten materiella natur att bevisas.

För om en maskin kan bli medveten så är verkligen inte medvetande något annat än en biologisk dator.
Argumenten för och emot rör sig förstås på en högst teoretisk nivå, ofta svävande in på väldigt abstrakt filosofi.

Ett centralt begrepp i diskussionen om artificiell intelligens är det så kallade "Turings Test". I vilket en person får kommunicera med en människa och en dator via tangentbord och skärm. Om personen inte kan avgöra vilken av de två som är människa och vilken som är en dator så anses datorn ha passerat testet, och är då att, enligt vissa, att betrakta som medveten.

Och emot detta finns det "kinesiska rummet"-argumentet.
Det kinesiska rummet är ett tankeexperiment där man föreställer sig en person i ett rum fullt med regelböcker för hur man svarar på olika kinesiska fraser och tecken, och inne i det rummet en person som inte förstår ett ord kinesiska, som sedan, via tangentbordet i Turings test, får svara på frågor och föra en diskussion med något som talar kinesiska.
Kan man då anse att personen i rummet förstår kinesiska plötsligt?

Det är givetvis ett väldigt teoretiskt exempel, och jag är ute på djupt vatten i det här ämnet, men jag tycker ändå det är värt att ta sig en extra funderare. Vad är mitt medvetande? Kommer medvetande eller materia först?

I den sekulariserade skolundervisningen sägs inget direkt, men genom psykologi, biologi och så vidare antyds det hela tiden att medvetande inte är något annat än en produkt av materia.
I bhakti-Yoga-skolan får vi däremot lära oss att materien är en produkt av medvetandet.

Och givetvis är det svårt att med våra egna medvetanden få reda på vad medvetandet är. Det är som för en blå varelse i ett helt blått rum att försöka ta reda på vilka andra färger det finns, och om det över huvud taget finns andra färger.
Men en observation kan vi göra som kan hjälpa till att väcka funderingar om man tar för givet att man inte är något annat än synapser och signalsubstanser.

Vem observerar?

Hade vi bara varit en reaktion på omgivningen, vad hade den som betraktar våra kroppar, lyssnar på vara tankar och känner våra känslor fyllt för funktion.
Utan ett medvetande skilt ifrån materian hade vi väl uppfattat os som våra tankar och resonemang, inte kunnat observera våran medvetandeprocess. Eller?
Vem är vittnet, vem är jag?

Det finns ett begrepp inom filosofi som kallas för "Filosofiska Zombies". Det är inte trötta TV-konsumenter, utan ett tankeexperiment att det finns människor som inte bär ett vittne i sig, som bara är instinkter och biokemiska funktioner, men ingen märker något. Som en välprogrammerad robot glider den filosofiska zombien runt ibland oss utan att vi anar något.

Otäckt? det tycker jag. Möjligt? bara om man inte kan se att vi essensen alla är detsamma. Solipsism är tron på att man själv är den enda medvetna varelsen. Ett mörkt fängelse av galenskap.

Så intelligenta maskiner? Det tror jag på samma dag som man kan skapa artificiellt liv med maskiner.