Soft Söndag

Söndagar är enligt kristen tradition vilodagen. Det sägs att det är så för att Gud vilade på den sjunde dagen efter han började bygga Jorden.
Det är en bra tradition tycker jag, inte att bygga jordklot, men att ta en dag, gärna just söndagar, till stilla eftertanke.
Att, som jag, vara materialist i en materiell värld innebär ett fasligt kämpande och trasslande för att få allt att gå ihop.

Det känns ibland lite som att trampa i kvicksand. Inte för att jag har trampat runt särskilt mycket i kvicksand, men det sägs att ju mer man sprattlar ju snabbare sjunker man, och det är väl en rätt bra liknelse? Ju mer man ordnar, donar och planerar för sig så att man kan få det bra och bekvämt, ju mer insnärjd blir man.
Och då kan det vara bra att ta en dag då man inte sprattlar och trasslar utan bara reflekterar över sin situation, trots att det känns som om man sjuker emot sin oundvikliga död.
Isåfall, varför inte söndagar, det är ju så fint ordnat då att trafiken stannar in, staden tystnar och det känns som om hela mänskligheten (iallafall här i Västerås) pustar ut.

Sen kan man ju gärna kika in här så ska jag försöka ta upp ett andligt spörsmål varje söndag som man kan fundera över medan man pustar ut.

Men just den här söndagen tänkte jag göra något så otroligt oandligt som att prata om mig själv.
Jag är 28 år och gift, har en underbar fru (som har en egen blog) och en extradotter som jag har hemma varannan vecka.
2002 blev jag via en väns pappa introducerad till något som kom att vända upp och ner på mitt liv.
Bhakti-Yoga.
Mer vad detta innebär exakt kommer jag nog skriva om framöver här, men det blev en vändpunkt för en vilsen själ, något konkret att fästa sitt ankare i i livet och har varit, i mindre eller större utsträckning sedan dess.
I mars i år kom jag att träffa min Guru inom Bhakti-Yogatraditionen, Srila B.A. Paramadvaiti Swami och det är genom hans inspiration och också inspirerad av min underbara familj jag gör allt jag gör idag, inklusive bloggen.

Att försöka kombinera ett försök med seriöst andligt liv med att försöka försörja en familj har visat sig vara en minst sagt spännande utmaning, men med en öppensinnad och andligt intresserad livspartner funkar det bättre än jag vågade hoppas på.

Vi hörs imorgon, tack för mig.

Förresten noterade jag nu att söndagsskoleloggan jag snodde ifrån någon amerikansk frikyrka har humanisternas logga i sig, mystiskt.