Ode till en lerpöl

När jag var liten lovsjöng vi Jesus på söndagsskolan. Nu sjunger jag om Krishna.
Att prisa och ära det man håller högt och sitt ursprung är viktigt i livet. Det lär vi oss av både kristna helgon och vaishnava-helgon.

Men ateisterna då? Jo, ateisterna tror att allt liv kommer ifrån en fes-ljummen lerpöl som åskan slog ned i. (eller något till den varianten, iallfall alltid, varmt, geggigt och blött). Så varför inte lovsjunga även den? Jag har här skrivit en liten dikt i hyllning till lerpölen.

Ode till en lerpöl

O Du puttrar av gaser och slem
Du är alla varelsers hem
Ur Dig steg vi upp
Av Dig fick vi kropp
Och till Dig skall vi åter igen

Från Dig kommer barnen och skogen
Från Dig kommer hästen och plogen
Ur Din varma barm
Föddes inbrottsalarm
Och även spriten och krogen

Som ett mirakel av lera och stenar
Föddes ipod, ministrar och grenar
Ända till idag
Lever arvet kvar
I form av pussar, hudkräm och renar

Så jag böjer mitt huvud som tack
För ministrar, spelkort och crack
Nog är det väl stort
Vad en lerpöl har gjort
Som gett oss barnbidrag, apor och lack

(tack till Ida för nödrim)

Den fösta elefanten stiger upp ur ur-lerpölen så som evolutionisterna föreställer sig det