Rätt svar på gårdagens fråga om vad som leder oss oavbrutet från tjänst till tjänst är:Entusiasm!
Utan den står jag med sur min och trampar otåligt med skurborsten i handen och undrar när det ska vara klart.
Om man har det sinnelaget så slipper man snart klättra i det oändliga tjänstträdet, och får snällt finna sig i att tjäna något annat än Det Absoluta. Om min bristfälliga entusiasm sen dessutom drar ner andra i eländet så är jag en skurk.
Så...
Det var en lite pojke som jämt var arg och sur.
Han ville inte skratta, det var en trist figur.
En dag sa pojkens mamma:
"Klä på dig lille vän.
Du får gå ut och leka med Annika och Sven
"Då tog han på sig rocken men allra allra sist
så tog han på sin sura min, så arg och dum och trist.
Men då sa mamma:
Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min.
Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min.
Munnen den ska skratta och va’ gla’.
Munnen den ska sjunga tra la la.
Munnen har du fått för du ska tralla, la la.
Sudda, sudda bort din sura min.
6 kommentarer:
Perfekt! Allting börjar med och förutsätter utsahah, vilket framgår i den underbara Nektarlika Instruktioner (3). (även lyckade kakor!)
Attan också! Du kom ju med den gåtan till oss när du bodde i Nimaihuset. Jag lyckades glömma det.
//Tröj-färgaren
Utan sadhusanga = ingen utsahan.
Om man saknar utsahan ska man slänga in sin köttkropp mellan de hängivnas så att man blir smittad av deras utsahan, det har jag lärt mig.
okej, man kanske kan säga att utsahan är bränslet, men sadhusanga är bensinstationen...
Tack för alla reflektioner.
Givetvis hade inte jag det slutgiltiga svaret, frågan borde formulerats mer med orden: "Gissa vad Sadhu tror är rätt svar"
Jag ville ju så gärna ha de där sötsakerna...
men men, nästa gång...
Några fler reflektioner kring detta intressanta ämne, så som jag förstått det. Tänk vad några kakor offrade till Krsna kan få för konsekvenser!
Faktum är att sraddha är förutsättningen för tillgång till både sadhu-sanga och utsaha osv, såväl som till vidmakthållandet av uppnådda stadier på den hängivna vägen. Närhelst sraddha avtar eller försvinner, faller man ned.
Sedan är förstås sadhu-sanga en definitionsfråga. Vem är en sadhu? Vad är sanga? I strikt bemärkelse syftar sadhu-sanga på (det sällsynta) umgänget med rena självförverkligade gudshängivna. Till vardags talar vi ofta om sadhu-sanga, men det som då egentligen åsyftas är sadhu-anga-sanga (i bästa fall).
Sedan kan man ju tvista om vad som ger det ena och det andra, men det måste rimligen börja med en portion sraddha, vilken tillhandahållits av t.ex. en annan form av sadhu-sanga, nämligen att umgås med en sadhu genom att läsa hans böcker. Vilket i sin tur möjliggjorts genom gurus och Krishnas nåd (man erhåller ett frö från bhaktilata).
Hur många är inte de som av någon anledning börjat läsa i Prabhupadas böcker, och på så vis (beledsagat av bestående sraddha) vunnit tillträde till en ökande smak och utveckling, där entusiasmen kan vara hur påtaglig som helst även om personen av olika skäl inte kan träffa och umgås med hängivna i den bemärkelsen som vi kallar sadhu-sanga!
Om sadhu-sanga är bensinstationen så är sraddha vägen dit. Adau sraddha tatah sadhu-sangah. När man sedan (i fortsatt sadhu-sanga) utför hängiven tjänst enligt sravanam kirtanam visnoh smaranam etc, är utsaha den första av sex gynnsamma principer för utförandet av denna tjänst.
Men om man vid någon punkt förlorar sin förvärvade sraddha, upphör även entusiasmen och umgänget osv. Inget går dock förlorat. Alla förvärvade framsteg har man tillgodo, tills ens sraddha åter uppväcks, i detta liv eller nästa.
Skicka en kommentar