Berättelsen tar sin början i den eviga andliga världen. Överst är Krishna i sin tvåarmade ursprungliga form tillsammans med sina närmsta hängivna, koherdepojkarna och -flickorna i Vrindavans skogar. Där umgås de i ett kärleksfullt förhållande där alla är lyckligt omedvetna om att Krishna är Gud.
Lite under syns Balarama, Krishnas första expansion i form av sin egen bror som deltar i lekarna i Vrindavan som en av koherdepojkarna.
Efter Balarama kommer Vishnu, eller Narayana som finns till för de som vill ha en mer formell dyrkan av Gud i hans majestätiska fyrarmade form.
Men vi ser också de som är avundsjuka på Gud, och inte vill dyrka eller tjäna någon annan utan vill bli dyrkade och tjänade själva. Och bara för att ge dessa själar en plats att uppfylla sina önskningar och i slutändan förstå att det inte finns någon glädje i ett sådant val, expanderar Krishna sig själv ytterligare en gång till Maha-Vishnu (Den store Vishnu).
Maha-Vishnu lägger sig ner i ett dunkelt hörn av den andliga världen i ett stort hav som kallas Orsaksoceanen som består av materiell energi.
Där börjar han skapa den materiella världen...
1 kommentar:
En vacker bild och fint förklarat! Det skall bli roligt att läsa fortsättningen. :)
Skicka en kommentar