Löften, del1.5

Så, varför vegetarian egentligen? Kött som är så gott, eller?
Första gången jag provade på en vegetarisk diet var i slutet på 90-talet, jag kom bara på idén att jag skulle bli vegetarian. Kanske som en av de få vettiga sakerna jag gjorde i den åldern eller kanske bara ett sista identitetskrisladdat efterskalv efter puberteten.

Det höll i en vecka, sen föll jag tillbaka på, håll i er; kall falukorv. Urk!

Sen, under 2000 flyttade en kompis som var vegetarian in i samma trappuppgång som jag. Vi började laga mer och mer mat tillsammans och till sist tog jag steget fullt ut och blev vegetarian på heltid.

Och med vedisk bhakti-yogafilosofi stärks magkänslan om köttätande.
Genom Bhagavad-Gita, en av de viktigaste skrifterna, lär Krishna oss att själen är likadan i alla levande varelser och att i allt liv finns en själ.
I ljuset av Krishnas ord blir det genast en självklarhet att inte äta andra levande varelser.
Ickevåld, ahimsa, är dessutom en central aspekt i andligt liv och ingen kan påstå sig praktisera ickevåld om han/hon deltar i slakten av oskyldiga kor, grisar, kycklingar och så vidare genom att handla köttbullar på ikea eller fläskfilé till söndagsmiddagen.
Dessutom lär Krishna oss om reinkarnation, att efter detta liv är slut så tar vi en ny kropp. Kanske som en människa, kanske som en katt eller kanske som ett träd.

I projektet matfront som jag och Ida ska gå med i får man beställa ekologiska närodlade grönsaker som levereras en gång i månaden, sen får man en gång varje år vara med och hjälpa till att väga upp grönsaker som andra har beställt.
Fair.
Lika rättvis är lagen om karma och återfödelse. Ska du äta kött ifrån levande djur får du i några liv sedan ställa upp på att vara slaktdjur själv åt andra hungriga människor.

Så i ljuset av Krishnas ord är det faktiskt inte ett svårt val att göra. Dessutom försvinner suget efter kött efter ett par år som vegetarian och det blir ingen särskild ansträngning alls.

Att köttindustrin sedan är en av Jordens största miljöbovar borde bara vara en parentes bredvid frågan om ickevåld.

Lite bilder till sist

Så till sist lite bilder ifrån tisdagen.

Först bakade vi kakor som vi offrade till Krishna

Sen läste vi om när Krishna dödade demone Kaliya och när han lyfte Govardhan-berget

Så till sist fick Krishna ett födelsedagskort och teckningar av Maja.

Kvällens slut

Det blev en trevlig Janmastami med godis och lite läsning ur Krishnaboken. Återkommer med bilder imorgon.

På kvällen, när det var barnfritt, såg vi klart animeserien Ragnarök som vi följt i några veckor nu. Och kors i taket tänkte jag när Gud kom och hjälpte till att fixa allt i slutet. Ganska småbra serie annars, förstod inte så mycket av filosofin som vanligt när det kommer till japanska produktioner. Men det var tydligen något om att... ummm... det går att utnyttja folks svartsjuka och kärlek till att kidnappa deras själar så att man kan väcka upp mörkrets furste för att han vill komma och döda folk.
Men sen kunde man fixa allt ändå med kärlek, på något mystiskt sätt. Fast sen kom Gud och sköt ljusstrålar på Mörkrets Furste så han sögs in i en glasbubbla (helt logiskt) för att sedan bli sönderhamrad av sin sura demonsvåger Baphomet. Sen blev alla lyckliga iallafall.

Janmastami

Imorgon är det janmastami, Herren Krishnas uppenbarelsedag. En sorts Hare Krishna-julafton. Men hur man ska fira den har jag faktiskt ingen aning om. Under mina nu fem år som intresserad och engegerad i varienrande grad av krishnamedvetande har jag, vart enda år, lyckats missa att fira Janmastami med de hängivna.
Så även i år.

Men något kul ska vi nog hitta på, återkommer med hur det gick.